Intersektionell feminism: vad den innebär och varför den är viktig just nu
Datum: Från de olika effekterna av COVID-19-krisen i samhällen runt om i världen till internationella protester mot rasism och diskriminering, har aktuella händelser visat att vi är långt ifrån att uppnå jämlikhet. Att försöka tolka och bekämpa en mängd orättvisor just nu kan kännas överväldigande. Hur ska vi ta oss an alla dessa frågor, och varför ska vi göra det? Intersektionell feminism erbjuder en lins genom vilken vi bättre kan förstå varandra och sträva efter en rättvisare framtid för alla.
Kimberlé Crenshaw, en amerikansk juridikprofessor som myntade begreppet 1989, förklarade intersektionell feminism som ”ett prisma för att se hur olika former av ojämlikhet ofta fungerar tillsammans och förvärrar varandra” i en intervju nyligen med Time.
”All ojämlikhet är inte lika”, säger hon. Ett intersektionellt synsätt visar hur människors sociala identiteter kan överlappa varandra och skapa förvärrade erfarenheter av diskriminering.
”Vi tenderar att tala om ojämlikhet på grund av ras som något som är skilt från ojämlikhet på grund av kön, klass, sexualitet eller invandrarstatus. Vad som ofta saknas är hur vissa människor är utsatta för alla dessa, och upplevelsen är inte bara summan av dess delar”, sade Crenshaw.
Intersektionell feminism centrerar rösterna från dem som upplever överlappande, samtidiga former av förtryck för att förstå djupet av ojämlikheterna och relationerna dem emellan i ett givet sammanhang.
Att använda en intersektionell lins innebär också att erkänna de historiska sammanhang som omger en fråga. Långa historier av våld och systematisk diskriminering har skapat djupa orättvisor som missgynnar vissa redan från början. Dessa ojämlikheter korsar varandra, till exempel fattigdom, kastsystem, rasism och sexism, vilket förnekar människor deras rättigheter och lika möjligheter. Effekterna sträcker sig över flera generationer.
Sonia Maribel Sontay Herrera är en urfolkskvinna och människorättsförsvarare från Guatemala där systematisk diskriminering av urfolkskvinnor har pågått i årtionden. Herrera har känt konsekvenserna av dessa historiska orättvisor sedan hon var en flicka.
I tioårsåldern flyttade hon till en stad för att gå i skolan, en möjlighet som de flesta flickor från ursprungsbefolkningen inte får, säger hon. Herrera tvingades dock överge sitt modersmål, k’iche’, och lära sig på spanska, vilket hon upplevde som en orättvis börda för en urfolkskvinna, eftersom det var kolonisatörens språk. När Herrera efter avslutade studier sökte efter ett yrkesarbete stötte hon omedelbart på rasism och sexistiska stereotyper. Eftersom hon var en urfolkskvinna sa vissa att de bara hade arbete för henne i hemmet.
”De ser oss som hushållsarbetare; när de ser en urfolkskvinna antar de att det är allt vi kan göra”, förklarar hon och beskriver på vilket sätt hon upplever sammansatta former av diskriminering på grund av sin identitet.
”De som påverkas mest av könsbaserat våld och av ojämlikhet mellan könen är också de mest fattiga och marginaliserade – svarta och bruna kvinnor, urfolkskvinnor, kvinnor på landsbygden, unga flickor, flickor som lever med funktionshinder, transungdomar och könsoberoende ungdomar”, förklarar Majandra Rodriguez Acha, en ungdomsledare och förespråkare för klimaträttvisa från Lima i Peru. Att marginaliserade samhällen är de som drabbas hårdast av naturkatastrofer och klimatförändringens förödande effekter är ingen tillfällighet, betonar hon.
Och även om frågor som sträcker sig från diskriminering på grund av könsidentitet till ojämlika miljöbelastningar kan verka separata vid första anblicken, så belyser den intersektionella feminismen kopplingarna mellan alla kamper för rättvisa och frigörelse. Den visar oss att kampen för jämlikhet inte bara innebär att vända på könsrelaterade orättvisor, utan att utrota alla former av förtryck. Den tjänar som en ram genom vilken vi kan bygga inkluderande, robusta rörelser som arbetar för att lösa överlappande former av diskriminering, samtidigt.
När samtidiga, pågående kriser utvecklas över hela världen i dag kan vi använda en intersektionell feministisk lins för att förstå deras kopplingar och bygga tillbaka bättre.
Intersektionell feminism är viktig i dag eftersom:
Krisernas effekter är inte enhetliga.
Länder och samhällen runt om i världen står inför flera, sammansatta hot. Även om problemen varierar från plats till plats har de den gemensamma effekten att de förstärker redan existerande behov som boende, mat, utbildning, vård, sysselsättning och skydd.
Men krishanteringen misslyckas ofta med att skydda de mest utsatta. ”Om du är osynlig i vardagen kommer dina behov inte att beaktas, än mindre att tillgodoses, i en krissituation”, säger Matcha Porn-In, en lesbisk feministisk människorättsförsvarare från Thailand som arbetar för att tillgodose de unika behoven hos HBTIQ+-personer, varav många är ursprungsbefolkningar, i krissituationer.
I samband med coronaviruspandemin har de utmaningar som viruset medfört förvärrat långvariga ojämlikheter och decennier av diskriminerande metoder, vilket har lett till ojämlika banor.
Istället för att fragmentera våra strider har det en förenande effekt att ta till sig de erfarenheter och utmaningar som olika grupper står inför; vi har bättre möjlighet att förstå de aktuella frågorna och därför hitta lösningar som fungerar för alla.
Unrättvisorna får inte vara namnlösa eller oemotsagda.
Om vi tittar genom en intersektionell feministisk lins ser vi hur olika samhällen kämpar mot olika, sammankopplade problem, på en och samma gång. Att vara solidariska med varandra, ifrågasätta maktstrukturer och tala ut mot de grundläggande orsakerna till ojämlikhet är kritiska åtgärder för att bygga en framtid som inte lämnar någon bakom sig.
”Om man ser ojämlikhet som ett ”dem”-problem eller ”olyckliga andra”-problem är det ett problem”, säger Crenshaw. ”Vi måste vara öppna för att titta på alla sätt som våra system reproducerar dessa ojämlikheter, och det inkluderar både privilegier och skador.”
Ett nytt ”normalt” måste vara rättvist för alla.
Eftersom kriser blottlägger de strukturella ojämlikheterna som formar våra liv, är de också ögonblick av stora omställningar – katalysatorer för att återuppbygga samhällen som erbjuder rättvisa och säkerhet för alla. De ger en chans att omdefiniera ”normalt” snarare än att återgå till det vanliga.
Att ta ett intersektionellt feministiskt förhållningssätt till dagens kriser hjälper oss att ta tillfället i akt att bygga tillbaka bättre, starkare, motståndskraftiga och jämlika samhällen.
”COVID-19 har gett oss… en sällsynt möjlighet”, säger Silliniu Lina Chang, ordförande för Samoa Victim Support Group, som har förespråkat förbättrade tjänster för offer för våld i hemmet under pandemin. ” En tid för oss alla att ställa om. Tänka utanför vår bekvämlighetszon och se vidare till grannen som är i behov”
.