Om det fanns ett skyddshelgon för liberala kvinnor skulle Olivia Benson vara det, till den grad att Taylor Swift (ett totem för vit femininitet om det någonsin funnits någon) namngav en av sina katter efter henne. Och till stor del är detta logiskt. I 21 säsonger har Olivia Benson fungerat som den perfekta goda polisen, som förkroppsligar alla de egenskaper som vi önskar att poliser skulle ha: hon är tuff men rättvis, sårbar men ändå stålsäker, hon visar ständig medkänsla för överlevande och ger inga överraskningar till förövare. Hon kämpar alltid för och tror på offren, vilket är en tydlig kontrast till verkliga brottsbekämpare, vars resultat när det gäller att fälla sexualförbrytare är uselt. Det faktum att Hargitay i det verkliga livet har använt sin plattform för att förespråka att man ska eliminera eftersläpningen i våldtäktsutredningar bidrar bara till karaktärens goda rykte. Olivia är en social rättvisekrigare i den sannaste och mest icke-pedagogiska bemärkelsen, en brottsbekämpare som inte motiveras av kvoter eller mobbningsimpulser från högstadiet, utan av en uppriktig önskan att alltid göra rätt för de överlevande. Endast en demon, en sociopat eller USA:s president skulle ha något emot henne. Hon är, enligt alla normer och mått, fantastisk.
Under vissa tittare (särskilt överlevare av sexuellt våld) har det alltid funnits en tyst förståelse för att detta är ren fantasi, och det är en del av anledningen till att serien är så populär: Den presenterar en alternativ version av verkligheten där rättssystemet fungerar som det är tänkt att göra, och att titta på det kan vara läkande. Att acceptera att detta är ren fantasi gör också att folk kan förbise några av de mer problematiska aspekterna av serien, till exempel att de flesta offren är unga vita kvinnor, dess sammanblandning av sexhandel med samtyckesbaserat sexarbete, dess utbredda transfobi och det faktum att Elliot Stabler, det platoniska idealet för en känslomässigt obalanserad, fysiskt missbrukande Bad Cop, spelas av en man som är så het och karismatisk att det borde vara olagligt.
Men det är inte alla som ser Law and Order: SVU interagerar med den på dessa villkor. Ett inte obetydligt antal poliser har gett serien skulden för att de bestämde sig för att börja arbeta inom polisen, och det är säkert att anta att ett ännu större antal tittare tittar på serien och tror att poliser som Olivia Benson i grund och botten står på de utsatta och rättslösa personernas sida. Och den här tropen har betydande konsekvenser i det verkliga livet: enligt en rapport från Color of Change (som har en skärmdump från SVU på omslaget) ”gör kriminalserier hjältar av människor som kränker våra rättigheter” och ”skildrar inte verkligheten, orsakerna eller konsekvenserna av exakt.”
Protesterna mot polisbrutalitet har föranlett en nödvändig konversation om lejoniseringen av poliser i populärkulturen, och hur sådana troper villkorar oss till att betrakta poliser som en kraft för det goda, även när det finns gott om bevis för motsatsen i det verkliga livet. Law and Order: SVU Showrunner Warren Leight själv tog ställning till detta i en podcast för Hollywood Reporter och sade: ”Folk tittar på programmen för att se hjältar. Man har ett ansvar att åtminstone skildra verkligheten – så nära verkligheten som möjligt.” Och dessa diskussioner har kulminerat i verkliga förändringar: Minst två dokusåpor med poliser har ställts in efter protesterna, och LEGO har avbrutit en marknadsföringskampanj för sin senaste leksak med poliser. Vissa producenter, som Tom Scharpling från Monk, har till och med utfärdat ett slags mea culpas och twittrat att de som har arbetat med serier som skildrar poliser som ”älskvärda knäppgökar… har bidragit till den större acceptansen av att poliser underförstått är de goda killarna”.”
Det är säkert att anta att kulturskapare åtminstone under en tid kommer att vara försiktiga med att skildra poliser i ett positivt ljus, och det kommer att resultera i att några välbehövliga förändringar kommer att göras i författarrummen och i studions brainstormingssessioner runt om i landet.
Men Olivia Benson kommer inte att förändras, inte i grunden, eftersom ingen vill att Olivia Benson ska förändras. Vi kommer förmodligen inte att se henne anstränga sig för att anställa fler färgade poliser. Vi kommer förmodligen inte att få se George Floyd införlivas i handlingen på något annat sätt än flyktigt och på ett sätt som är slitsamt från rubrikerna. Vi kommer förmodligen inte att få se henne ställas till svars inför en intern granskningsnämnd för att ha övervakat en polis som misshandlade en misstänkt svart man. Sådana förändringar strider mot det paradigm som styr serien, vilket som Leight säger är ”hur rättvisa bör hanteras” – även om det mycket sällan är verkligheten.
Oavsett hur känslig rollen för brottsbekämpande tjänstemän blir i den kulturella föreställningsvärlden, oavsett hur inbäddad hon är i ett system som vidmakthåller rasism, kvinnofientlighet och brutalitet, så vill ingen se Olivia Benson som något annat än en hjälte. Vi måste tro att systemet inte är helt trasigt. Vi måste tro att poliser inte är helt ohjälpsamma. Vi måste tro att vissa poliser kan vara goda eftersom Olivia Benson är god, även om att hålla upp henne som undantaget från regeln som vidmakthåller #notallcops-tänkandet som får vissa människor att nicka med huvudet när Fox News demoniserar demonstranterna till att börja med.
Sanningen är att om man håller med om att systemet är trasigt och att stora förändringar måste göras på alla nivåer för att åtgärda det, så kan man inte välja och vraka vad som måste ändras. Oavsett hur mycket du älskar Olivia Benson måste du vara villig att ta itu med det faktum att hon spelar en viktig roll för att vidmakthålla idén om att poliser i sig är pålitliga och hjältemodiga, och att många tittare är oförmögna att skilja mellan den skenande fantasin om hur rättvisan borde skötas, och hur den faktiskt är. Om poliserna avbryts innebär det att alla poliser avbryts, upp till och med de starka och vackra poliserna som vi tycker om att se hur de bryter ner pedofiler i förhörsrummen. Revolutionen kan inte byggas på ryggen av undantagen, och de som vidmakthåller giftiga system kan inte anses vara immuna mot kritik bara för att vi gillar dem. Det är den enklaste ekvation som finns: om alla poliser är skitstövlar, och Olivia Benson är polis, betyder det att hon är – på sätt och vis – en skitstövel. (Mariska är dock cool.)