Hood föddes i Pawtucket, Rhode Island, och gick på Brown University innan han skrev in sig på MIT där han studerade under Constant-Désiré Despradelle. Hood utmärkte sig för att skapa minutiöst återgivna arkitektoniska ritningar vid MIT, och efter sin examen arbetade Hood som ritare på arkitektbyrån Cram, Goodhue and Ferguson i Boston, samt för Palmer & Hornbostel.
Han blev antagen till École des Beaux-Arts 1911 och tog en examen. Hans slutprojekt vid École var ett stadshus för Pawtucket, som aldrig byggdes. År 1916 ritade Hood en ambitiös plan för centrala Providence som publicerades i The Providence Journal; även denna byggdes aldrig.
1922 bjöd New York-arkitekten John Mead Howells, som hade träffat honom vid École des Beaux-Arts, in Hood att bli hans partner i Chicago Tribunes byggnationstävling där Howells hade bjudits in att tävla. Den design som Howells och Hood lämnade in vann tävlingen, och Hood, 41 år, blev omtalad som en av New Yorks bästa arkitekter.
Hood betraktade inte sig själv som konstnär, utan såg sig själv som ”tillverkare av skydd” och skrev:
Det har talats alldeles för mycket om samarbetet mellan arkitekten, målaren och skulptören; nuförtiden är samarbetsparterna arkitekterna, ingenjören och rörmokaren. … Byggnader byggs för vissa syften, och dagens byggnader är mer praktiska, ur den människans synvinkel som befinner sig i dem, än de äldre byggnaderna. … Vi tar hänsyn till ansträngning och bekvämlighet mycket mer än till utseende eller effekt.
Hoods designteori låg i linje med Bauhaus, eftersom han värderade användbarhet som skönhet:
Skönhet är användbarhet, utvecklad på ett sätt som ögat är vant vid av vana, i den mån denna utveckling inte minskar dess kvalitet av användbarhet.
Trots denna hyllning till nyttan innehöll Hoods konstruktioner icke-nyttiga aspekter som takträdgårdar, polykromi och Art Deco-ornamentik. Även om Hood skulle kunna insistera på att hans design till stor del bestämdes av de praktiska aspekterna av zonindelningslagar och ekonomiska begränsningar, var alla hans större byggnader tillräckligt olika för att man ska kunna anta att Hoods designkonst var en viktig faktor för slutresultatet.
Under sin studietid vid École des Beaux-Arts träffade Hood John Mead Howells, som han senare blev partner med. Hood anlitade ofta den arkitektoniska skulptören Rene Paul Chambellan både för arkitektoniska skulpturer till sin byggnad och för att göra plasticinmodeller av sina projekt. Hood tros ha myntat termen ”Architecture of the Night” i en broschyr från 1930 som publicerades av General Electric.
Hood dog vid 53 års ålder och begravdes på Sleepy Hollow Cemetery i Sleepy Hollow, New York.