En UU-humanists tro
Av Sarah Oelberg
Paket med 25 st.
Köp den här broschyren
En broschyr av Sarah Oelberg (köp).
Jag fick första gången bekanta mig med humanismen på dagis. Vår söndagsskoleklass hade just sjungit ”Jesus Loves Me” när vår vänliga unitariska präst kom in och berättade för oss hur vacker vår sång var. Sedan frågade han vad sången betydde för oss och han berättade att det var en sång om kärlek – inte samma sorts kärlek som våra föräldrar ger oss, utan en underbar sorts kärlek till alla som en man vid namn Jesus, som nu är död, försökte lära ut när han levde. Han berättade att Bibeln är en bok som berättar historier om några av de sätt på vilka Jesus visade sin kärlek till människor, och att det också finns många andra böcker som lär oss om kärlek. Han sa att vi inte tillhör Jesus – kanske våra föräldrar, men våra kroppar och våra idéer kan inte ägas av någon annan än oss själva. Och han sade att vi aldrig ska tänka på oss själva som svaga. För om vi försöker kan vi göra och vara nästan vad vi vill. Vi behöver inte ha någon som Jesus som ser efter oss; vi kan ta ansvar för våra egna liv och åstadkomma fantastiska saker.
Detta är en så förnuftig och enkel filosofi att jag minns den fortfarande, och jag har följt den sedan dess. I det korta samtalet med en grupp barn lyckades prästen täcka in humanismens grundläggande principer:
- Att visa kärlek till alla människor är ett värdigt mål.
- Immortaliteten finns i de exempel vi ger och i det arbete vi utför.
- Vi får insikt från många källor och från alla kulturer, och det finns många religiösa böcker och läror som kan instruera oss om hur vi ska leva.
- Vi har kraften inom oss själva att förverkliga det bästa vi är kapabla till som människor.
- Vi är ansvariga för vad vi gör och blir; våra liv ligger i våra egna händer.
Hursomhelst lärde jag mig inte allt jag behövde veta om humanismen när jag gick på dagis. Under mina år av religionsundervisning i olika unitariska kyrkor kände jag den bekräftande kärleken från en religion som hade en djup omsorg om alla människors värde och värdighet – inklusive mig. Jag lärde mig att bejaka och fira livet i den här världen och att arbeta för att förbättra världen och dess människor. Jag fick en känsla av att jag hade potential och frihet att uppleva alla möjliga saker, att njuta av livet och friheten och att utforska många olika idéer. Jag uppmuntrades att använda mitt förstånd, att ifrågasätta även det till synes självklara och att lita på mina egna erfarenheter och uppfattningar.
När jag blev mer engagerad i världen kom jag att uppskatta många uttryck för den mänskliga andan och den mänskliga fantasins kraft. Jag uppskattar konst, musik, poesi, dramatik och litteratur. Jag kom till insikt om att kreativitet bäst närs i ett klimat av frihet där innovation uppskattas. Jag är glad över att ha en religion som uppmuntrar mig att utforska och uttrycka min estetiska och sensuella sida och att öppna mitt hjärta och min hjärna för livets fullhet i alla dess aspekter.
Under åren av min formella utbildning uppskattade jag särskilt att humanismen hedrar förnuftet och uppmuntrar till integritet. Jag gillade att den uppmanade mig att tänka själv, att utforska, utmana och tvivla, att närma mig livets viktiga frågor med en öppenhet för nya idéer och olika perspektiv och att sedan pröva dessa idéer mot verkligheten, filtrera ny kunskap genom mitt eget aktiva sinne och tro i enlighet med bevisen. Humanismen gav mig de ”verktyg” som jag skulle använda för att fortsätta det ”fria och ansvarsfulla sökandet efter sanning och mening”. Den uppmanade mig att fråga mig om varje idé: ”Är det rimligt och ansvarsfullt att tro på detta? Är det rimligt med tanke på vad man vet om världen och universum?”. Detta innebär inte att vi inte också lär oss och får insikter genom intuition, föraningar, infallsvinklar, till och med känslor eller oförklarliga upplevelser – det gör vi. Men när vi fattar viktiga beslut som kommer att påverka oss själva och andra, är det klokt av oss att testa våra uppfattningar mot verkligheten.
Detta test ledde mig till att inse att vi alla är kopplade till världen, kosmos och allt som finns däri. Jag upptäckte att humanismen lär att vårt välbefinnande och vår själva existens är beroende av livets väv på ett sätt som vi bara börjar förstå, att vår plats i naturen måste vara i harmoni med den. Humanismen får mig att finna en känsla av bredare samhörighet med hela världen och dess folk, och den kallar mig att arbeta för en sund miljö och en human civilisation. Eftersom allting är sammankopplat kan jag inte bekymra mig om mitt eget liv och mänsklighetens framtid utan att också bekymra mig om planetens framtid.
Min humanistiska religion får mig också att fundera över de moraliska principer som jag bör leva efter. Humanistisk etik, som bygger på kärlek och medkänsla för mänskligheten och naturen, lägger ansvaret på mänskligheten för att forma världens öde och framtida inriktning. Jag är kallad att hitta mitt bättre jag och försöka bli den bästa människa jag kan vara. Humanismen gör mig också medveten om att det finns moraliska dilemman och att jag måste vara mycket försiktig och medveten i mitt moraliska beslutsfattande, eftersom varje beslut och handling har en konsekvens nu och i framtiden. Min egen analys av världssituationen tvingar mig att engagera mig i tjänster för mänsklighetens bästa, och jag inser att saker och ting förändras så snabbt att det behövs ett öppet tillvägagångssätt för att lösa sociala problem.
När jag blir äldre uppskattar jag mer och mer behovet av ett andligt liv. Jag finner min andlighet främst i att använda min intelligens och kreativitet för att försöka bygga upp en bestående fred och skönhet i mitt liv. Min humanistiska övertygelse hjälper mig att inse att det är andligt att vara ärlig mot sig själv, att möta livet öppet och att vara lojal mot höga ideal. Det finns en unik gnista av gudomlighet i var och en av oss i kraft av vår mänskliga begåvning; vi behöver bara försöka hitta den. Mitt sökande efter den gnistan inom mig ger mig ständig utmaning och tröstande lugn.
För det sista har jag kommit att respektera den viktiga roll som humanistiska principer har spelat i historien. Från det klassiska Grekland genom renässansen, upplysningen och den moderna vetenskapens tidsålder har det funnits en storhet i humanismen som har besjälat några av de mest inflytelserika personerna och genererat några av de mest bestående idealen. Jag har blivit särskilt inspirerad av de mycket humanistiska känslorna hos de kvinnliga prästerna i Iowa i slutet av förra århundradet, och jag är stolt över att spela en liten roll för att fortsätta deras arv.
Detta är några av de saker som jag har lärt mig sedan dagis, och några av anledningarna till att jag är stolt och lycklig över att vara en humanist från Unitarian Universalist Humanist. Det är ett religiöst perspektiv för dem som är förälskade i livet, och ett perspektiv som jag omfamnar med glädje.
- Köp den här broschyren till din församling